Dag 7:

Denna söndag skulle bli en lugn och fin dag. Jag och Åberg stack till Camden idag igen. Det var betydligt mer folk här idag än igår (vilket Eva-Britt varnat om). Det första vi möttes av på gatan var en neger som steppade sig fram på gatan likt en felinställd robot. Här gled vi bl.a. igenom ett tiotal second hand-butiker. Fyllda av skratt gled vi mellan butikerna. Åberg var sugen på kvinnokläder men jag avrådde honom. Jag fastnade för ett par välanvända nike-sneakers från 80-talet. När jag såg prislappen på 120 pund var jag inte långt ifrån tårarna. Råskinnet Åberg hittade efter mycket slitsamt letande en tröja han skulle kunna ha på J-södras matcher (han tycker deras tröja är ful). När han fick reda på att den kostade 50 pund kunde han inte hålla tillbaka tårarna. Jag fick trösta honom hela vägen till närmsta pizzaställe, där han plötsligt slutade gråta. Vi beställde varsin pizza, sen blev han på betydligt bättre humör. Vi strövade omkring en stund till innan vi begav oss till Oxford Circus. Vi började nu bli trötta efter dagens bravader, så en kaffe passade verkligen fint. Angelica och Malin kom även in och hälsade på en stund. Angelica hade köpt ett par festliga kallingar till Åberg med en karta över Londons tunnelbane-nät. När vi var färdiga här begav vi oss tillbaka mot Sjömanskyrkan. Deras dator funkade faktiskt för en gångs skull så man kunde blogga lite där. Att köra windows XP på en dator med 16 mb gör ju att man förstår att den bara funkar ibland. Efter några timmars slappande och polkagrisätande drog vi oss ner till puben runt hörnet för en sista gång. Såklart blev det en hamburgetallrik för sista gången också! Lite besviken är jag på att Kneten inte kunde följa med, vi ville ju så gärna ta förstaplatsen på Suit Pursuit. Jag, Krille krycka och Knetens ersättare Åsa (Jonas) lyckades efter många om och men till slut kamma ihop 96 000 poäng vilket räckte för att ta ledningen! Vi avslutade kvällen med att titta på Sällskapsresan. Tyvärr började den hacka efter en timme.

Micke H berättade att när dom hade suttit och käkat under dagen så hade dom hört ett samtal mellan två tjejer. Den ena berättade att hon hade träffat några som låtsades vara tandläkare, hur stor är risken! Hur fint som helst! 

Dag 6: Derby

Vi började dagen med att dra till Camden för att spana in jättemarknaden. Här fanns hur mycket prylar som helst att välja och vraka bland. Jag var lite sugen på att köpa en jätteposter med Mohammed Ali på. Det blev inget handlat idag. Det hade inte varit så smidigt att bära med sig en fet affisch till fotbollsmatchen. Den sjukaste t-shirten på området var en slags turnéplan över Adolf Hitlers Europaturné 1939-1945. Den kan man nog inte gå runt i länge innan man åker på en rejäl snyting.

Gänget för dagen bestod av jag själv, Krille Kanyl, Åsa (Jonas), Smögge och Åskbollen Åberg. Vi käkade lite nudlar innan vi begav oss till Upton Park. Vi gick in en sväng på en bar som var smockfull med West Ham-fans som laddade inför matchen. Sedan släpade vi oss mot arenan. Platserna vi hade var rätt långt upp men man såg hur bra som helst ändå. Vilken stämning det var! När hela arenan tog i och sjöng en West Ham-låt var det så att man fick rysningar. Matchen slutade 0-1. Watford tog hem det. Synd, jag hade gärna sett West Ham sätta några strutar för att få höra hela arenan koka över.

Efter matchen drog hela klassen till något Thaiställe. Jag köpte en väldigt liten portion chicken and nudle soup, plus en bira upptill. 5 pund fick jag betala för detta kalaset, som knappt ens kunde räknas som stödmat. En stund senare stack jag, Åberg, Micke H, mister Knet till den sistnämdes flickvän. Här satt vi och hade galej en stund innan jag och Åberg gick vidare. Utan att kolla vart det gick sprang vi ombord på ett tåg. Väl inne märkte vi att den gick åt fel håll. Vid stationen efter gick vi av. Precis innan dörrarna stängde fick Åberg snedslint och bestämde sig för att hoppa på tåget igen. Jag var tyvärr inte lika kvick i steget, så jag såg honom glida iväg. Som tur var gick det ännu ett tåg efter det så det var bara att hoppa på och se glad ut. Sedan väntade samma problem som alltid: Hur tar vi oss hem? Denna gången gick det rätt smidigt. Vi var för en gångs skull hemma innan de andra hade lagt sig. En stund senare kom Kotte Kålrot och ruskade liv i mig. Stryk borde han ha! Tydligen hade han även väckt slaktarn Åberg innan mig. Honom ska man inte jävlas med när han sover. Åberg hade fått tag i Kottes tumme och försökt bryta den. Jag vet inte om han lyckades.

Dag 5: I’m a dentist

Jag och Åberg tog tuben till Upton Park runt 11 på förmiddagen. Detta visade sig vara ett riktigt sunkigt stället. Därför kändes det skumt att se en riktigt fet fotbollsarena här. Vi var nämligen här för att köpa biljetter till morgondagens FAcup-möte mellan West Ham United och Watford. Man kan ju inte åka till London utan att ha sett och upplevt stämningen under en fet fotbollsmatch. Att det nu dessutom är en derby-match gör ju knappast saken sämre. Efter inköpet av fem rykande färska biljetter, för 25 pund styck, stack vi där ifrån så snabbt som möjligt. Man vet aldrig vad som kan hända i de stadsdelarna. Vi begav oss istället till Oxford Circus för att uppleva denna del av staden. Mycket folk och många affärer hägrade här. Efter en liten stunds promenad bestämde vi oss för att äta lite nyttigare mat (det har ju blivit ett gäng hamburgare under veckan). Det blev en pizzabuffé på Pizza Hut. Riktigt mätt och fin blev man efter denna måltid. Åberg vräkte i sig 9 slizar.

Vi knatade mot dagens enda studiebesök som ägde rum på svenska ambassaden. Detta var veckans tråkigaste studiebesök. Fick knappt in ett ord de sa, trots att de pratade svenska. Klockan var nu runt 4 så vi tog tuben tillbaks till sjömanskyrkan. Bra att deras enda dator inte funkar. Som tur är får man låna Åbergs laptop då och då. Ångrar lite att jag inte tog med min egna.

Jag och Åberg den olydige drog några rundor biljard. Jag förlorade fyra raka. Hur kan jag förlora fyra raka mot Åberg!? Jag är sjukt besviken på mig själv. Iofs satte jag 8:an i fel hål i två matcher. De matcherna hade jag lätt vunnit. Alltså blev det 2-2.

Sedan drog vi mot någon nattklubb. I väntan på tuben gjorde Åberg en nacksving på mig, helt utan anledning. Efter stängning var det dags att ta bussen hem. Jag och Kneten fick världens bästa idé: Vi skulle ljuga för folk att vi var tandläkare. Det funkade bra (not) fram till att vi stötte på en riktigt tandläkare! I vilket fall som helst var det sjukt festlig, även om de inte köpte det.

Dag 4: Trött

Efter fyra timmars sömn var det dags att benda upp ögonlocken. Lite seg var man allt. Efter en behövlig frulle gick vi till rummet och la in videoklippen från Micke H’s kamera. Vi filmade nämligen vår fina bussfärd. Jag skrattade så sjukt mycket! Riktigt fina klipp. Min personliga favorit blev snabbt den när Micke H fick värsta skrattanfallet till han började hosta. Klockrent!

Dagens första studiebesök var på LCC (London college of communication), konkurrent till Saint Martins. Vi fick se exempel på några sjukt smarta och kreativa grafiska lösningar och idéer. Efter det här besöket drog jag och mina vapenbröder vidare för att äta. Det blev någon slags kycklingburgare, som faktiskt var ganska fin. Nu börjar det verkligen bli dags att sluta käka hamburgare hela tiden.

Webbyrån LBi låg närmast på schemat. Vi irrade runt en fin stund innan vi äntligen hittade dit, 30 minuter senare än planerat. Vid den här tidpunkten började jag seriöst få svårt att hålla ögonen öppna. Här bjöds det på kaffe och diverse tilltugg, vilket verkligen behövdes nu. På det här besöket pratade fyra anställda för oss. Tre av dom var intressanta att lyssna på. När den fjärde och sista personen intog scenen märktes att koffeinet i kaffet slutat verka. Jag tog in ungefär 3 meningar av vad han sa. Dels för att det han sa var ointressant och dels för att ögonlocken nu tycktes vara gjorda av bly.

Resterande del av dagen ägnades mestadels åt att slappa. Jag spöade bl.a. Kneten i biljard ett gäng gånger. Dagen avslutades nere i tv-rummet där Smögge och Åberg satt och avnjöt sällskapsresan på ett sunkigt vhs-band.

Dag 3: Anna-Karin, Anna-Karin, Anna-Karin

”Please stand clear of the doors. Please stand clear of the doors” hör jag en röst säga med ett tonläge mer monotont än hos en kvinlig robot. Jag befinner mig på tunnelbanan på väg mot reklambyrån Thinkfarm. Thinkfarm verkade vara ett riktigt bra ställe. Kanske inte så flashigt som jag trodde med tanke på de kunder de haft (Sony, Motorola, MTV m.m.) I vilket fall som helst hade man ju inte tackat nej till ett jobb där! Efter detta studiebesök blev det en bira och en hamburgare på en pub (oväntat…not!) Sen gled pjucksen vidare mot dagens andra studiebesök på Saint Martins School of Graphic Design. Vilken skola! I 2 timmar blev vi guidade, det gjorde ju inte att man blev mindre imponerad av den. Det verkade gå en del fina tjejer där också, härligt! När vi slängde upp ytterporten och hade världen framför våra fötter bestämde vi oss för att ta vårt pick och pack och bege oss till Picadilly Circus. Man blir rätt trött av allt tunnelbaneåkande och gående så vad kunde sitta bättre än ett besök på Starbucks? En bira? Ja iofs, men nu blev det en caffé latte.

Micke har fått en ful ovana. Han har börjat kalla mig för Pajas, vilket han alternerar med namnet Pontus. Passande smeknamn på honom skulle kunna vara: Micke Målbrott, Micke Målarfärg, Micke Morot, Micke Mjällflint, Micke Mus, Micke Majs, Micke Mås, Micke Müsli, Micke Mangel, Micke Mögel, Micke Mes, Micke Mök, Micke Mjöd, Micke Mengele, Micke Myra, Micke Mysbralla, Micke Mjölkbud m.fl. Det finns hur många bra som helst. Hans efternamn Åberg kan ju även det framkalla en del fina, några har jag nämnt i tidigare inlägg.

På kvällningen tog jag, Micke H, Mystiska Martin, Kneten och hans flickvänt tuben till Notting Hill gate. Åberg var även han med men han var seg som sirap och hann inte kliva på samma tåg som oss andra. Istället tog han nästa och raggade dessutom upp en polack. Ute på gatan fick vi även bevittna ett fylleslagsmål. Riktigt bra var det! En liten kille svingade rejält mot en betydligt större och han bara tog emot. När stället vi var på stängde var det dags att åka hem. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Tunnelbanan stänger tydligen klockan 24, så vi var tvugna att åka buss. Det tog runt 2 timmar för oss att hitta hem. Fina var vi! som Åberg den förskräcklige hade sagt. Bussfärden förgylldes dessutom med fina citat från youtube-filmen (numera GFK-klassikern) ”Karlsson på taket crack remix”. Runt halv 4 somnade jag.

Just det ja! Åberg var ännu en gång sjukt nära att bli påkörd idag. Så går det när man tittar åt fel håll.

Dag 2: Tube here, tube there, tube everywhere.

Jag sov hur fint som helst inatt, vilket är konstigt med tanke på att jag lyckades få den sämsta sängen i rummet. Gårdagen avslutades förresten med att jag, tydligen, hade 2 täcken i min säng. Kotte Kanon blev lite sne när han upptäckte att han hade bäddat ner sig under sitt lakan. Hur fint som helst!

Klockan 8 var det frulle, sedan bar fötterna mot Pentagram. På tuben dit hände dagens finaste. Rösten som hördes ut ur högtalarna, som talade om att man inte skulle stå för nära dörrarna när dom stängdes, lät som den kom från en finnig mopedkörande målbrottspojke. Riktigt fint! Besöket på Pentagram var väldigt intressant, man fick en lite djupare inblick i den bransch man förhoppningsvis kommer jobba inom i framtiden. Efter detta tog jag, Krille Krycka, Jonas och Odågan Åberg tunnelbanan till Liverpool street. Man åker väldigt mycket tunnelbana i London. Redan andra dagen har jag lärt mig att vid vissa tider ska man hålla sig undan från tuben, när folk börjar jobba och när folk slutar jobba. Det är nämligen helt smockat då. Kanske inte så konstigt med tanke på folkmängden i denna stad. På Liverpool street gick vi in på en pub och beställde varsin hamburgare och bira (det kommer nog bli rätt många hamburgare under denna London-turné) Den burgaren satt som en smäck! Sedan tog vi tuben till Designmuséet och gick där och spanade en stund. Kollade bl.a. in Alan Fletchers (en av grundarna till Pentagram) grafiska konstverk. Fanns en del sjukt snygga grejjer där.Lirade lite biljard på sjömanskyrkans sjukt skabbiga biljardbord, i deras sjukt dammig bibliotek. Fick spö i två matcher, riktigt värdelös är jag.

Olydige Åberg har oflyt med sin mat, han har lyckats få mindre pommes än oss andra två dagar i rad. Vet man något om Åberg efter dom här dagarna så är det att man inte ska jävlas med hans mat.

På kvällskvisten drog vi ner till puben runt hörnet igen. Jag, Krille Kanyle och Kneten lyckades bli beroende av ett spel där, Suit Pursuit. Det gick bra sisådär varannan, var tredje gång. Som tur var hade vi Angelica där som kunde förse oss med mynt. På vägen hem skulle vi gå över vägen. Olyckan Åberg tittade bara instinktivt åt vänster och började gå över. Det var inte långt ifrån att han skulle fått några mindre hela ben i kroppen. Efter puben drog jag, Kneten och Åskbollen Åberg igång en biljardmatch, som jag faktiskt lyckades vinna! Jag är verkligen inte bra på biljard. Då kanske man kan lista ut hur bra Kneten och Åberg var. Det tog säkert 20-30 minuter innan Åberg lyckades sätta sin första kula. En lyckad dag helt enkelt.

Dag 1: Ankomsten

Dagen började inget vidare. Åbäket Åberg slirade in med clion runt 06.50. Det var kallt och jäkligt. Bagageluckan gick inte få upp på grund av kylan så vi fick lasta inifrån bilen. Åberg trodde nog att vi skulle på solsemester för han hade fyllt bagageutrymmet med brassestolar och en golfbag. Det fick vi slänga ut för att lämna plats åt all vår packning. Ungefär hälften gick in i bagaget, resten fick vi ha i knät. Väl i bilen fick man i princip inta fosterställning för att få plats. Efter en stunds rallykörning var det dags att tanka. Äntligen fick man sträcka på benen. Det inhandlades diverse förfriskningar för att man skulle överleva hela långa, farliga vägen till Säve. Så var det då dags att tanka, vilket inte vara det lättaste. Tanklocket hade nämligen frusit fast! Åbäket Åberg, som den hjälte han är, stack in i butiken och fixade te-vatten. Efter en stund mekande lyckades han till slut få upp locket och vi kunde slänga i lite soppa. Slutligen nådde vi Säve, vi var tydligen sist i klassen (oväntat med tanke på clion, som helt otippat har klicklås!) Sen var det dags att flyga. Det gick lugnt och fint för alla…utan Åberg som sov när det var dags att landa. Han fick ett ansiktsuttryck som om ett nytt världskrig hade brutit ut när landningshjulen nuddade asfalten.

Efter en seg bussfärd var det dags för McDonalds. Jag gjorde min beställning och snubben bakom disken frågade något som jag inte uppfattade. Jag såg lite frågade ut och plötsligt sa han något nytt oförståligt. Min replik till det blev ”I’ll have a medium coke”…vilket han godkände.

Sedan följde incheckning på sjömanskyrkan och jag, Smögge, CJ (Henning), Åberg och Kotte Kålrot lyckades pricka det bästa rummet med minikylskåp. Sedan började klockan närma sig 6 och det var dags att träffa Per Nordangård. Det visade sig vara en kunnig snubbe. Han pratade om allt mellan formatet på Englands dagstidningar till Londons sophantering. Efter detta möte avslutade vi kvällen på en pub runt hörnet med en sjukt fin hamburgetallrik och några bira. Servitören måste trott att vi var mentalsjuka så många såsförpackningar vi hade på bordet. Det får man väl bjuda på när man är i London för första gången.

Hej då Sverige!

Tänkte bara skriva ett sista inlägg innan man pyser till London.

Jag måste pysa och packa resväskan nu, puss.

da’n före da’n.

Då sitter man här, dagen före avfärd. Jag har fortfarande inte packat, och planerar inte att göra det på några timmar. Snön vräker ner, sjukt tråkigt. I brist på annat att skriva så får jag väl berätta lite om gårdagens Fifa-turnering.

Jag och Krille Krycka begav oss med V40:n mot Dalviks ghetto. Vi tog ett pitstop på Konsum och köpte mat och en fet påse lösgodis. När vi plingade på dörren öppnade mr.Knetas klädd i jeans och ett täcke. Efter att slötittat på reprisen av Ett herrans liv kopplade vi in krysslådan. Vi valde att köra International och sedan slumpa lagen. Alla blev skitlag…alla utan Kneten. Han hoppades få Italien, självklart fick han Italien! Bonnröta!

Efter 2 matcher la Kotte ner och somnade istället. Efter någon match slängde jag in min skabbiga Coop-pizza i ugnen. När jag gick tillbaka till köket för att titta till den var den nästan helt svart. Krille Krycka, det svinet, hade vridit på någon slags snabbvärme. Jag åt den ändå.

Fifa-turneringen slutade med att jag blev obesegrad! Yeah! I andra matchen mot Kneten var jag dock lite orolig. Finns det nåt potentiellt hot mot mig så är det Kneten. Krille Krycka den sopan fick bara 1 poäng, värdelös, haha.

2 dagar kvar.

På måndag påbörjas alltså färden mot London. Fem killar ska sladda runt och svettas i en liten renault clio klockan 6 på morgonen. Det känns som att resan skulle kunna börja på ett bättre sätt. Man får helt enkelt försöka se det fina med det: hellre bil än buss. Gänget i bilen kommer bestå av: jag själv, Krille Krycka, Smögge Smöggelito, Emil (som jag vann med 8-1 mot i Fifa 07) och slutgiltigen ägaren av den slående skönheten (bilen) vid namn Micke ”den gamle halshuggaren” Åberg. Den sistnämnda (som jag för övrigt spöade med siffrorna 4-1 i Fifa 07) får, utan att ha något att säga till om, sitta bakom ratten.

Jag börjar redan nu oroa mig över om vi verkligen kommer hitta till Säve. Ingen av oss hittar dit utan vägbeskrivning. Jag kan ju säga redan nu att jag har sjukt dåligt lokalsinne, så man ska aldrig fråga mig om vägen. Krille Krycka har även han visat svagheter inom detta område, vilket jag inte tror han vill erkänna. I vilket fall som helst så löser det sig nog till slut.